Like a soldier

Ibland spenderar jag mina kvällar med att tänka tillbaka. Det blir svårt att försöka förklara så här över en blogg, och de flesta av er skulle ändå aldrig förstå. Det är något heligt inom våran lilla familj, och ja det är helt rätt att kalla den så för vilken stad du än åker till så finns dem där - de människor som är där av precis samma anledning som du och som man kan prata med i timmar utan att ens ha mött varandras blickar förut. Ibland undrar jag hur många i världen som egentligen förstår den känslan, vissa av er känner jag, vissa har jag träffat, och vissa har jag bara diskuterat saker med genom en datorskärm. Men det jag vet och som jag har gemensamt med er alla är den kärlek vi hyser för en viss musik, en musik som lyfter våra själar och som det är värt timtals utav köande för. Och dessa stunder saknar jag, konstiga blickar från förbipasserande, seriöst prat med randoms, vännerna, lyckan, familjen och känslan. Och framför allt musiken, den saknar jag alltid och hela tiden, den är obeskrivbar och helt underbar. Och jag tycker mycket om er alla verkligen. 'Til we meet again you guys. ♥