Like a soldier

Har du skrivit en sång någon gång?
En sån där som innehåller ditt hjärtas innersta tankar, om ett hjärta nu har sådana.
En sång där du kan dela med dig om exakt vad du vill, även om de flesta inte alls förstår vad du försöker fömedla. Att uttrycka sig på ett sätt som kan beröra så många och som kan släppa ut så mycket instängda känslor är underbart, ingen annan förstår. Vad menar hon? Vad handlar texten om? Men ändå sätter den sig rakt i deras hjärtan, och placerar sig sådär alldeles perfekt i hjärnbanken, där du lagrar alla minnen och alla ord du inte vill glömma. Och när du tänkt på dessa ord tillräckligt många gånger, stoppar du tillbaka dem i bildfacket, för att plocka fram i tid och otid och för att påminna dig om de underbara tillfällena du fått av den lilla ljuspunkt som ska kallas livet.

Jag är väldigt tacksam, ska jag tala om för er. För allt, helt ärligt.
Allting jag har lärt mig av världen, och av alla jag lever med, jag älskar er tror jag, allihopa faktiskt, för utan er hade inte jag och inte världen varit som det är idag. Och vad hade då hänt?
Jag är tacksam för förra helgen, för de nya flickorna jag träffade, för mina vänner som jag kommer ännu närmre än innan, om det nu var möjligt. Och för mötet med de fyra individer som inspirerar mig mest i hela världen, jag älskar er också. Och när jag bäddar ner mig i min säng ikväll, tänker jag på er och på vad som försigår i era liv just den sekunden, jag kan nästan se er framför mig, så mycket vet jag om er och så mycket kan jag lista ut av att bara lyssna på eran musik. Om ni sitter hemma i soffan, tillsammans med katten och flickvännen och bläddrar bland alla tvkanaler, är ute och tar en kvällscigarett tillsammans med några anonyma kompisar, eller sover som en stock bredvid två små hundar och en trött flicka, eller gör gatorna osäkra tillsammans med bekanta och obekanta och inte träffar på sängen förrän långt in på imorgon. Det kan jag se, och det gör mig ändå lycklig, det betyder att jag kan se fram emot något, inte bara att bo kvar på samma plats göra samma rutiner varje dag och träffa samma människor varje dag. Det ger mig ett hopp om förändring. Livet blir vad man gör det till, och trots att man spenderar åtskilliga timmar med samma människor varje dag, behöver det inte betyda att man förlorar sig själv. Skillnader attraherar, som man så fint brukar använda fast med engelska ord. Och det är sanning det, och det tackar jag för.