Like a soldier

Det här inlägget tänker jag tillägna min egen mor. För att jag inte vet om jag har gjort ett sånt inlägg innan, för att hon förtjänar ett sånt, och för att även om vi bråkar ibland så är hon världens bästa mamma.

Jag har bott med min mamma och endast min mamma sedan 1½ års ålder, åh vad jobbigt vad hände med pappan? tänker ni säkert. Men så är det inte i det här fallet, även om min kontakt med min pappa till största del består av msn och telefon så har vi i alla fall kontakt, mina föräldrar kan träffas utan att mörda varandra och jag är lika lycklig med bara min mamma som jag hade varit om vi hade haft en till med i familjen.

Det är när jag umgås med andra människors familjer och ser deras relation till sina föräldrar som jag inser att jag aldrig ALDRIG har haft det på det sättet. De har något halvkrystat samtal vid middagen, sätter in i diskmaskinen, och stänger in sig på sina rum. I vårt fall äter vi middag i vardagsrummet samtidigt som vi ser och diskuterar tvprogram, sen sätter vi in tallrikarna i köket (nja, så där jättebra på att sätta ned i diskmaskinen direkt är jag inte), och sen sätter vi oss i vardagsrummet igen. Praktiskt taget enda tiden jag spenderar i mitt rum är när jag går och lägger mig och när jag går upp på morgonen. All tid jag spenderar hemma spenderar jag med min mamma bredvid mig, för tillfället sitter jag lutad mot armstödet i soffan medan mamma sitter lutad mot andra sidan, jag har mina ben längst hennes sida och hennes ben ligger utanför mina. Och så här sitter vi varje dag, när jag kommer hem till andra människor glömmer jag att vanligt folk faktiskt sitter upp i sina soffor. Det gör inte vi, vi delar på mitt duntäcke och kollar på program som CSI och spekulerar i hur det ska sluta.

Och det faktum att jag kan umgås i en sån vardaglig situation med min mor, varje dag, flera timmar, utan att någonsin tröttna på henne, gör oss till en familj. En liten familj på två personer som spenderar mer tid med varandra än en familj på 60 personer skulle göra. 

Hon  är världens bästa mamma, jag är extremt glad att det är just hennes dotter jag får vara.
 Och jag älskar henne, mest av allt.