Like a soldier

Nu sitter jag här igen och funderar...
På om livet är värt att leva, om det är värt
att stå ut med all smärta för den lilla lycka man får.
Om det är värt att gå igenom allt för att ändå bara komma till slutet.
Är det verkligen värt att utsätta alla andra för smärta bara för att själv ha det bra?
Är det värt att gå runt och fundera på något jag ändå aldrig kommer få veta?
Är det så att det finns något som är värt att leva för,
eller lever vi bara för att få reda på att det inte gör det?
Innehåller tankar mer än vi tror eller är det bara nåt vi lurar i oss själva?
Nu börjar jag tappa bort mig vad jag skriver om, allt låter logiskt,
tills jag skriver ner det, då jag inte ens själv förstår vad jag menar.
Det kanske är så att inget är logiskt? Att inget har en mening,
att allt är lika sjukt som vi tänker oss att det är?
Är det så att allt bara har en mening om vi gör den?
Kanske är livet inte värt nåt alls, bara att vi är för dumma för att förstå det?
Är vi verkligen så dumma att vi önskar oss nåt som är omöjligt?
Eller önskar vi inte alls? Vi kanske bara hoppas, att allt ska bli som vi vill,
fast det ändå aldrig blir så.
Kanske är vi inte de som vi alltid trott, kanske är vi nåt helt annat,
något oupptäckt, som under tidens gång kommer bli utrotat eftersom
ingen var smart nog att upptäcka att vi var annorlunda.