Like a soldier

Hade jag varit Kishti Tomita nu hade det här varit ett halleluja moment.
Smakade precis Estrellas nya Sourcream & Dill chips, och jiiiiisses vad goda.
Att blanda världens två godaste chipssorter måste göra grundaren lika rik som Bill Gates!

Och varsågoda för den absolut nödvändiga informationen om chips!

Därför tar det längre tid för tjejer att duscha:

Tjej:
Schampo
Balsam
hårinpackning
bodyscrub
facescrub
fotfilning
rakning
duschcreme

Kille:

Shampo
duschcreme
rakning

Gick upp hyfsat tidigt idag trots att vi börjar 12:10, skönt med tanke på att jag inte behöver stressplatta håret.
Hinner faktiskt t.o.m kolla på 27 dresses under tiden, vem skulle inte ge sin högra arm för James Marsden? Jag vet att jag skulle göra det iallafall.

Idag består skoldagen endast av teater, sen har min fru Linnea lovat att ta med mig på fika och jag följer med till h&m, får hoppas att hon håller det löftet!

Nä, dags att kila, puss hej!

By the way är det nästan planerat att jag, farfar & Kari ska åka till pappa den 6:e, det blir intressant att se om det blir av!

Ojoj nu har jag visst glömt skriva igen!
Hur som helst hade vi jätteroligt på Urskog, vi befann oss på Öland och gjorde en massa saker.

Nu sitter jag här och dricker svartvinbärste, äter riskaka och väntar på Malin!

Nu när jag ändå har börjat kan jag ju förresten försöka få er att lyssna på Matt Wright!
Han är sjukt duktig, och jag skulle iallafall tycka det var roligt om han kom till Sverige, så lämna kommentar eller lyssnar iallafall så funkar det allt bättre!

pusss.

Förresten hade vi nationella i matte idag,
det kändes som att det gick hyffsat bra, inte de sista uppgifterna dock.
men vi får se!

Dagen idag har varit så hemsk att jag har varit nära att avlilda i flera timmar.
Till en början gick jag upp i vanlig tid och var precis påväg att kliva på bussen när jag får ett sms  av Linnea som säger att vi inte har so. Nähä, går tillbaka hem och åker så att jag hinner i tid till matten, men självklart har vi inte den heller, och sen INTE teater heller, utan bara prov på resurstiden, som är klockan 2, KLOCKAN TVÅ, jag hade kunnat sova till klockan 12, men nej nej, istället gick jag upp halv 8 eller nåt.
Helvetes jävla skit dag.

Nu vill jag bara hem och vara med Martina!
En snygg kille skulle inte heller sitta fel.
Kan tala om att vi har en mycket fin sak av det motsatta könet i skolan som jag haft turen att se flera gånger idag,
sånt gör mig lite gladare.

Världspremiär idag av en film som jag kan tala om var jättebra!
Liiite smått förutsägbar, men ändå inte för mycket.
Och hela fyra snygga killar var med, tyvärr dog två av dem,och en av dem var mördaren ... men iallafall.
Så om ni inte var och såg den idag, pallra er iväg till en biograf och se den,
och NEJ att ladda ner blir inte samma sak, den var faktiskt mäktig på bioduken.
Mycket fint.

Jag och Linnea gjorde förresten bort oss för någon random tant idag också,
satt på tåget och börja dra oss i kinderna i fönstret (nej jag tänker inte gå närmre in på varför),
 tills vi såg att denna tant ler och sitter och kollar på oss.
Självklart, vad kan man förvänta sig när man sitter och gör massa konstiga miner på Stockholm södra?

Jag ramlade i trappan på Sergel när jag skulle twittra också, det är snart så att det där nästan börjar bli ett farligt beroende! Aja, det får bli morgondagens problem, nu ska jag dricka mitt persiko/mango te!
puss.

I'll show you pictures of a girl that finally got some cleaning done in her room.

---

   
     En säng, en fåtölj och ett golv.                         The perfect wardrobe                Skulle lämnat de på min förra skola.

Och världens hetaste playboybrud är ...



Pamela Anderson.

Personligen älskar jag henne, så sjukt snygg!
Men jag vet en otroligt massa människor som inte håller med mig,
så vad tycker ni,
hot or not?

Så i brist på annat (huvudsakligen fantasi) tänkte jag skriva en lista på saker som är absolout ointressant om mig själv!
Men men, fact is power as they say! (?)


*Jag kan lyssna på musik, se på tv, sitta vid datorn och måla naglarna samtidigt och koncentrera mig på allt av det.
*Jag kan blåsa tungbubblog, just like Dan the man Jones.
*Jag är pro på att skriva på tangentbord.
*Jag hatar Den blomstertid nu kommer.
*Jag var med när världen vandrade in i twitterland, I'm an addict!
*Jag skulle förmodligen sälja mitt högra ben för en brittisk kille.
*Jag är en jävel på att laga mat.
*Jag tycker jag är snygg varje gång jag fixar mig på morgonen och inser att så inte alls var fallet så fort jag kommer utanför dörren. hahah.
* Jag har börjat utveckla ett smått hat mot Fearne Cotton, dels för att hon är ful och jobbigt och dels för att hon twittrar typ 5i675867586579 gånger på en timme.
*Jag har minst tre kvinnliga porrstjärnor/nakenmodeller som followar mig på twitter.
*Luke från Familjen Macahan får alltid mitt hjärta att slå lite extra.
*Jag kan för och efternamn på alla personer jag gått/går i samma klass som.
*Jag spolar alltid de första 20 minuterna i Raise you voice för att inte gråta hela filmen.
*Jag ser en speciell charm i att jobba med gamla människor.
*Jag tycker att skinkost på tub är mat för en kung, det absolut bästa!
*Jag äter varken bullar, pannkakor, våfflor, köttbullar eller paj, sjukt äckligt.
*Jag tycker det är fel att bära huckle eller burka, av vissa självklara skäl.
*Jag börjar inse att det inte finns så mycket att skriva om mig själv som jag önskat.

Har ni sett den otroligt irriterande reklamen om allergimedicin?
Den satans låten dem spelar där har naglat sig fast i min hjärna!!

'Jag hatar när näsan rinner,
jag hatar när ögonen kliar ...'
Allting sjunget i typiskt ful gospel stil.

HJÄLP MIG, låt mig få en annan låt på hjärnan?

Idag hade vi ett viktigt, och konstigt nog väldigt återkommande samtalsämne i skolan, nämligen bröst.
Ingen är nöjd, alla vill ha större och allt vad det nu är.
Vad spelar det för roll egentligen? Jo, det spelar ju faktiskt en jävla roll.
Och inte som många tror, att det är för någon annan, killar eller något. För det tycker inte jag, jag vill jätte jättegärna ha större bröst, verkligen, det är något jag tänker på dagligen.
Men jag skulle aldrig göra det för någon annan, utan bara för mig själv.
Visst det handlar om skönhet, men om att må bra och vara nöjd med sig själv, inte att andra ska vara nöjda med mig.

Det finns väl ett gränsmått, för stort är för stort, men just nu är för stort väldigt långt borta.

29:e : Efter trött morgon satte vi oss bilen och min mor körde oss till Arlanda. Att sista på en flygplats är ju inte megakul, men tiden gick fort och till slut var vi finally framme.
Köpte Oystercard och tog Underground direkt till Picadilly och därifrån var det inte mer än typ1 minuts gångväg till hostelet. Självklart (?) kunde vi inte checka in eftersom de hade stängt av elen för tillfället, vilket menade att hissen inte funkade så vi fick släpa våra resväskor 4 våningar, muskler here I come!
Efter några timmars vandrande på stan gick vi tillbaka till hostelet och fick äntligen checka in, våning 7, högst upp, kunde det bli bättre. Klädde upp oss lite och gick ut på stan och åt middag, några jättetrevliga britter satte sig bredvid oss (alla dessa britter, så otroligt trevliga!). Vi hade ett samtal om allt mellan himmel och jord i kanske 1½ timme, sen bestämde vi oss för att hänga på stan. Vid 2 någon gång låg jag i sängen, och sanna mina ord, det var ISKALLT i rummet. Centralt ja, men är du en som fryser mycket ska du inte välja Piccadilly backpackers!

30:e , väcktes av väckarklockan vid 8, kändes som att jag bodde i ett isblock (vilket jag som tur var inte gjorde). Upp och klädde på oss och begav oss för att äta den traditionella lunchen på Donken. Efter det begav vi oss mot Hammersmith och HMV Apollo. När vi kom dit satt redan 17 personer och köade.
Tro mig, dagen blir lååååång när man bara sitter i kö och den man åker med bestämmer sig för att sova direkt, men hur som helst fanns flera svenskar där vilka jag mest umgicks med dagen efter (och under natten då vi spenderade 3 timmar med att leta efter en toalett).
Två trevliga poliser vid namn Peter och Oz (sp?) gjorde oss sällskap flera timmar under sena kvällen/natten och frågade t.o.m efter våra facebook namn, hm, borde poliser göra sånt?

1:a , Kan ju inte påstå att jag sov något under natten så kan väl knappt säga att jag vaknade. Men köandet fortsatte, med en aning solbränd kropp och en kamera mindre, javisst, men fortsatte gjorde det.
Efter att ha letat efter Amandas kamera ett tag gick vi till polisen och anmälde det, och sen ... chockerande nog, fortsatte vi köa. Som tur var hade vi som övernattade fått nummer så vi kunde lämna kön medan alla de som inte hade det stod upp hela tiden, vilket jag inte förstod varför, alla vi andra satt iallafall.
När kvällen började närma sig blev det ääääntligen tur att börja fixa kön och göra oss beredda, vid halv 8 öppnades dörrarna och alla rusade såklart in, trots vakternas 'don't run, take it easy' , säkert lixom, vad förväntar dem sig.
Jag stod precis emellan Amanda och Alice (?) som hade varit på massor av UCAP datumen.
Precis efter David klarade hon dock inte vara kvar, och ville bli utburen, väldigt synd för henne men tur för mig, som lagom till McFLY hamnade front row. Och nu tänker jag sluta min beskrivning för vid just det här tillfällen som kommer efter kommer det enda i hela världen jag aldrig kan förklara.
Så snabbspolning, efter att ha dödat min röst och sett klart konserten kutar vi till tåget och efter lite om och men vilket tåg vi skulle på är vi påväg mot Southend för att köa till konserten dan efter.
När vi pratar på tåget säger helt plötsligt en kille 'det är lite kul, jag har pluggat franska i 10 år och aldrig förstått något, förutom nu, när jag förstod två ord.'
'men, svarar vi. Vi pratar ju svenska.'
'öh ... jaha, öh, don't mind me, I'm an idiot!!'
Efter ett tags tystnad börjar vi såklart ändå snacka med honom och låt oss säga att mannen var en väldigt trevlig figur på 27 bast. Svenska fotbollsspelare var han förtjust i, och han hade en BlackBerry, vilket gjorde mig förtjust i honom!
Väl framme i Southend tog det några ögonblick att hitta till Cliffs Pavilion men sen kan jag erkänna att jag somnade efter bara några timmars pratande med de andra i kön.

2:a ,
Väldigt skönt var det att vakna, varmt och kände mig hyffsat utvilad, helt sjukt hur varmt det kan vara inne i en foliefilt, en satans tung jävel. Hur som helst, samma kösystem som på Hammersmith, och efter en hel dags ytterligare köande var det dags för insläpp. Och än en gång kan jag ju sluta förklara här eftersom McFLY är något som man inte kan få förklarat för sig, antingen förstår man det, eller så gör man det inte, och ni som läser det här (om någon nu har orkat göra det) förstår det förmodligen inte överhuvudtaget.
Men hur som helst sjöng Danny Falling in love till mig och Amanda, vi stod front row igen och han satte sig på huk framför oss, spelade, och kollade in i våra ögon medan han sjöng, och jag är så kär i den låten, och hans ögon, ni förstår inte vilken magi som befinner sig i hans ögon, jag trodde jag skulle dö!
Sen lyckades jag mirakulöst få Dougies plektrum, alla såg att han kastade ut det utom jag verkade det som.
Jag kollade på min axel och undrade 'va fan är det där', hoppsan Dougs plektrum, aja, tänkte jag och stoppade ner det i bh:n innan 700000 tjejer bakifrån pushade på och började leta efter det (haha, lixom).
Efter konserten köpte vi det som köpas skulle i merchen (som snodde 20£ av mig, jävla skitsak) och begav oss sen till mysigaste hotellet i hela världen.

3:e,
Hade sovit SÅ bra men kan lova att jag hade hyffsat ont i huvudet efter jag vaknade med ett ryck av att Amanda frågade vad klockan var, HELVETE, fem över 11 och utcheckning var klockan 11, bara att kasta ner sakerna i väskan och bege sig därifrån, jävligt tur att alla som jobbade där var så trevliga och inte alls verkade bry sig.
Tillbaka till London och vårat ishotell.
Självklart var det massa fransmän, polacker och allt vad dem nu är som itne kan prata någon som helst engelska, olyckligtvis var jag tvungen at prata med dem eftersom de abolut inte vet hur man lämnar folk ifred.
Jag och Amanda gick ut och åt middag, och tro mig, det var det STARKASTE jag ätit i hela mitt liv. Att äta middag på 2 minuter är hyffsat smidigt, men just i det tillfället kändes dessa 2 minuter som 200år.
Nej, aldrig mer biffsallad på The Blue Lagoon! (eller vad det nu var stället hette).
Vi bestämde oss för att lägga oss tidigt , vilket vi gjorde.
Efter mer än 50 timmars köande, två konserter, knappt någon sömn och massa shopping i London är man sådär smått trött.

4:e

Vaknar även denna gång och håller på att frysa röven av mig, packar ihop grejerna, och sen beger vi oss än en gång på den berömda Donken lunchen.
När vi kom ut hade det börjat dugga och vi bestämde oss för att åka direkt till Heathrow.
Eftersom vi hade ungefär 7timmar på oss där att spendera kollade vi igenom affärerna med röntgensyn och åt även denna dag en väldigt jobbig maträtt, i det här fallet var den dock äcklig och inte stark.
Vi mötte inne i en av affärerna en kille på kanske 25~ som skulle åka och se McFLY,tyvärr råkade jag indirekt kalla honom gay, vilket jag sa att inte alls var min mening (men låt oss säga att jag tror han är van med tanke på att han gillar McFLY). Efter att ha kollat på film i ett av rummen man kunde sitta i, och ha fått smaka någon drink som en snubbe som jobbade på spritavdelningen bjöd på, trevligt att dem legar alla förresten, här är man ju faktiskt 17, men men, så var det dags att boarda planet. Och nu sitter jag här hemma, och planerar nästa Englands-resa med Martina, jag hatar att vara här, jag hatar att vara hemma, jättetrevligt land, och allt, men nej, jag tror att jag hör hemma i England, jag älskar landet, folket, språket, atmosfären, det går inte att förklara, England är mitt hjärtas skönhet.

Har tagit totalt 591 bilder, vilka jag inte orkar lägga upp här, men har lagt upp ett flertal på bilddagboken, så för dem som vill finns dem där!

danny-jones.bilddagboken.se