Like a soldier

Allt är så himla bra just nu. Min chef har sett till att jag är underhållen hela veckan innan Holland genom att låta mig jobba nästan hela veckan. Jag får pengar och håller mig sysselsatt i flera dagar. OCH Martina kanske har hittat en au pair familj. I Nijmegen. Ungefär 30 minuter med tåg ifrån mig. Det är bra. Det är så sjukt bra att jag känner för att hoppa upp och ner. Vi kommer bo nära, vi kommer kunna träffas, vi kommer kunna åka till Tilburg tillsammans och vi koommer att få bo i Holland i minst ett år!

Och om en vecka åker vi till vårt andra hem. Äntligen. Längtan. Vad fint. Försöker hitta fler synonymer på bra och underbart men känns som att jag har använt de flesta redan .Så det är helt enkelt bra och underbart.

Och vi är fina. Som Alltid. Och äter Stroopwafels.

Efter att ha spenderat ungefär en timme med att svara på en undersökning från LifeGene hoppas jag verkligen att de lyckas lösa några av våran världs stora mysterium. Det återstår att se, möjligtvis om ett par 50-100 år kanske.

Dagen känns ganska bra. Har gjort absolut ingenting förutom att hålla tummarna för att en viss snygg person ska befinns sig på mitt jobb i natt. Och Martina smsar mig ifrån Berlin och delar med sig av en massa information som gör mig avundsjuk. Dock försökte hon tydligen beställa en Appeltini igår och fick Äppel te. Så det är jag inte särskilt avundsjuk på.

Och jag har insett att jag har mer än 400 cambilder på min dator. Känns bra. Kvalitén är ju alltid på topp!

Och jag saknar sommaren.

When you don't understand the walls that break your hopes of going home

Ni vet när man har sånna där dagar då man bara är så extremt charmig vad man än gör? (Till exempel slickar på en toast eller har ost hängande över hela hakan). En sådana dag hade jag och Martina idag, och ja. Vi ser allt ganska heta ut.

Jag är ganska världsbäst på att uppdatera min blogg.

Jag ska spendera resten av lovet med att jobba..

Det gör mig i och för sig inte så mycket, jag önskar att lovet tag slut,

att skolan börjar, att skolan tar slut, att vi kan springa ut den 1a juni i sommarvärmen med en ful mössa i vår hand som representerar de år vi spenderat i skolan och inse att vi faktiskt aldrig behöver komma tillbaka.

Och sen ska jag ha en sjuhelvetes stor jävla fest innan jag beger mig till Holland i ett år och bosätter mig i en annan människas hus.

Så ser planen ut.