And make believe with you.
På lördag är det Moshpit Open. Äntligen. Och det här är en musikvideo.
hjärtaliv
Vad finns det att berätta på bloggen nu för tiden?
Allting händer ändå i små korta intervallsamtal i form av facebook anpassat.
Känns lite sått ovärt, men ändå är jag inte riktigt modig nog att ta bort min blogg.
Det är väl tredje året jag har den, lite nostalgi, lite fina minnen.
Nu är det full fart framåt i skolan, Moshpit Open är om bara några dagar.
Och jag vill till Holland, och jag vill träffa min Martina, hur länge sen var inte det nu.
Livet är bra fint när man tänker på det, och jag säger det ofta, men det känns fint nu.
Trots att jag inte är miljonär, att alla klagar på att jag pratar om Holland för mycket när det är det som finns på min hjärna 24/7, att jag inte kan bota världsproblem eller hitta den där fina lilla pojken med en massa tatueringar, piercingar och som man kan pussa på ibland och visa upp för mamma när man känner varandra tillräckligt bra. Ändå känns livet fint, mycket mycket fint.
18ejuni2010.
Vi fick för oss att ha trekant på gatan, som blev till en fyrkant. med kläder på.
Fast det var en trekant innan jasper kom.
Jag: Oh wait, don't take the pic I need to pull up my dress!
Björn: It's ok, I'll do it for you.
Noo really?
Makebelieves sätt att lösa så att jag och Martina fick plats i
vanen var att jag satt i Jaspers knä och Björn satt i Marvins.
vanen var att jag satt i Jaspers knä och Björn satt i Marvins.
Det funkade, och gjorde ont.
Och Rochelle är nog en av de sötaste människorna NÅGONSIN!
Och så umgicks jag lite med Tara... och min älskade Martina såklart!
Underground - Lelystad var en fin natt det.
Tyvärr känns inte en morgon så underbar när man har efterfestat, gått och lagt sig klockan 6 och går upp klockan 8 för att spendera flera timmar på tåg för att åka på festival.. Men det överlever man, om man har tur.
framtid
Imorgon är den absolut sista dagen på lovet.
Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtade till skolan.
Eller egentligen är det väl inte själva skolan jag längtar till, utan allt som kommer komma när vi äntligen är klara med de tråkiga, enformiga lokalerna vi spenderar så många timmar i. Det känns som att det är så mycket planerat under resterande delen av det här året och nästa, men egentligen är det nog mest ledig tid.
Jag vill gå på festival, Moshpit Open. Och se Destine, och You ate my dog, och en massa andra band som jag hört talas om men aldrig sett. Jag vill åka tillbaka till Holland, spendera några dagar i fina Tilburg, festa, träffa en massa vänner det var alldeles för länge sen vi träffade, gå på konsert, åka till världens bästa Groningen och umgås med fina människor. Jag vill fira nyår utomlands och räkna ner de sista 10 sekunderna av året och önska alla ett gott nytt år vid 12-slaget.
Och framför allt vill jag sluta skolan så att jag och Martina kan börja söka jobb och lägenhet på riktigt.
Det kommer bli ganska fint det här året, ganska väldigt fint. Och nästa blir nog ännu bättre.
Att säga att livet är ett evigt lidande är helt fel.