Like a soldier

Vad finns det att berätta på bloggen nu för tiden?

Allting händer ändå i små korta intervallsamtal i form av facebook anpassat.

Känns lite sått ovärt, men ändå är jag inte riktigt modig nog att ta bort min blogg.

Det är väl tredje året jag har den, lite nostalgi, lite fina minnen.

Nu är det full fart framåt i skolan, Moshpit Open är om bara några dagar.

Och jag vill till Holland, och jag vill träffa min Martina, hur länge sen var inte det nu.

Livet är bra fint när man tänker på det, och jag säger det ofta, men det känns fint nu.

Trots att jag inte är miljonär, att alla klagar på att jag pratar om Holland för mycket när det är det som finns på min hjärna 24/7, att jag inte kan bota världsproblem eller hitta den där fina lilla pojken med en massa tatueringar, piercingar och som man kan pussa på ibland och visa upp för mamma när man känner varandra tillräckligt bra. Ändå känns livet fint, mycket mycket fint.