Like a soldier

Imorgon är den absolut sista dagen på lovet.

Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtade till skolan.

Eller egentligen är det väl inte själva skolan jag längtar till, utan allt som kommer komma när vi äntligen är klara med de tråkiga, enformiga lokalerna vi spenderar så många timmar i. Det känns som att det är så mycket planerat under resterande delen av det här året och nästa, men egentligen är det nog mest ledig tid.

Jag vill gå på festival, Moshpit Open. Och se Destine, och You ate my dog, och en massa andra band som jag hört talas om men aldrig sett. Jag vill åka tillbaka till Holland, spendera några dagar i fina Tilburg, festa, träffa en massa vänner det var alldeles för länge sen vi träffade, gå på konsert, åka till världens bästa Groningen och umgås med fina människor. Jag vill fira nyår utomlands och räkna ner de sista 10 sekunderna av året och önska alla ett gott nytt år vid 12-slaget.

Och framför allt vill jag sluta skolan så att jag och Martina kan börja söka jobb och lägenhet på riktigt.

Det kommer bli ganska fint det här året, ganska väldigt fint. Och nästa blir nog ännu bättre.

Att säga att livet är ett evigt lidande är helt fel.