Like a soldier

Vad gör man?
När det känns som att allt ska rasa samman och att inget kommer bli som man vill.
När allt visar sig vara nåt annat än man trott, och när allt bara tar stopp.
Jag har kommit så djupt in i mina drömmar att jag aldrig vill ta mig ur dem.
Jag ville inte komma tillbaka till verkligenheten, men jag antar att jag är påväg.
Påväg till allt det gamla, som jag lovade mig själv att aldrig uppleva igen.

När jag mår dåligt tar jag hjälp av två saker, Martina och McFly;
Visst jag kanske pratar mycket om dem... för att dem gör mig glad,
för att dem får mig att glömma hur det egentligen är.

Så tråkigt för er som inte tycker om dem och inte tycker om att jag pratar om dem,
för dem hjälper mig mer än ni gör.

Tack Martina, för att du alltid finns där,
för att du alltid vill prata om sånt ingen annan vill,
och för att du och jag tänker likadant.
Jag älskar dig, och jag menar det.
Utan dig hade jag inte klarat mig,
då hade jag inte vetat vem jag var,
jag hade inte kunnat skratta på samma sätt,
eller berätta historier för nån i två timmar.
Tack, tack, tack!
Tack till dig, och till mig för att jag är så lik dig.