GRATTIS,

Den 20 april fyller en människa år, en människa som de flesta hatar.
En människa som dog 10 dagar efter sin födelsedag och bara blev 56 år.
Vem är denna människa?
Om jag säger det kommer de flesta knappt vilja prata med mig,
och dem kommer inte kunna kolla på mig, utan att tänka på vad jag har skrivit.
Men denna människa förändrade våran värld,
även fast många tycker att det var på ett dåligt sätt.
Personen agerade, men det var inte personen som tittade på,
det var folket.
Jag säger inte att allt personen gjorde var bra, och jag säger inget för att kränka någon.
Men jag beundrar personen, inte för vad den har gjort utan för att den kunde göra det
utan att någon ingrep eller sa ifrån.
Det visar hur fega alla egentligen är...
Att alla var så fega då och är så fega nu, att dem inte ens försökte ta livet av personen.
Ingen stoppade denna människa, men ändå klagade alla.
Alla som kollade på... Har dem en rätt att klaga?
Dem kunde gjort något, dem kunde stoppat det som var på väg att hända.
Men det rörde dem inte, och då spelade inget någon roll...
Tills alla blev rädda, tills alla förutom de på personens sida kände sig hotade.
Inte förrän då insåg alla att det hade gått för långt, när allt var försent.
Det slutade aldrig, inte förränn den 30 April när personen tog sitt liv, när den bestämde sig för
att det inte var värt det längre.
Lämnade allt åt de andra, som föll.
Den 30 April är ett datum att minnas, inte för att man måste tänka på personen,
tänk istället på alla de människor som log, och kände sig lättade när personen försvann.
Varför kände dem sig lättade? För att personen försvann eller för att den gjorde det utan att de behövde kämpa?
Ingen vet.
Hade personen levt idag hade detta blivit dennes 118:one födelsedag, istället försvann personen vid 56:års ålder.
Personen gjorde alltså mot sig själv som mot andra.
Jag tror inte att livet för denne människa var enkelt, antagligen enklare än mångas,
men aldrig så enkelt att det bara var att gå ut på gatan, eller bara gå till stranden, utan att alla runt skulle gömma sig och hålla sig undan av skräck.
Alla är vi elaka på något sätt, för vissa märks det mer är andra.


GRATTIS, alla förtjänar en andra chans.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback