Don't Know Why

Har inte blivit något skrivande av på ett tag eftersom jag varit på scouthajk från onsdag kväll till lördag.
Tänkte att jag skulle dra upp allt lite fort (:

Dem som var med var;  Jag Nate Anna Disa Helena Anton Adam Dennis Ylva Hampus Micis Madde Saga (som åkte hem typ nån dag) Niklas Mattias (Niklas Lillebror) Amanda (ursäkta om jag glömt nån).   Sen "ledarna" Micke Markus Naknut Rådis Robban Lena (som åkte hem typ andra dan).

Vi började åka efter scouterna på onsdagen, det tog typ en halv evighet innan vi kom iväg och då var klockan typ halv tio. Första natten sov vi på stället vi ABSOLUT iNTE ville sova på, vi fick inte elda för det var naturreservat.
Sen paddlade vi på friskt dem andra dagarna, jag tyckte vi var asduktiga =D
Sista dagen däremot var ju kanske inte jätte rolig.
Det blåste utav helvete, jag hade gjort illa handen och kunde inte paddla ordentligt och jag och Hampus fick den tyngsta kanoten, det slutade med att vi var dem första att åka in i vassen.
Vi fick stanna till vid typ en bondgård ellern åt och ringa och säga att dem fick hämta oss där.
Men det var riktigt kul hela tiden (:

Jag och Anna körde Bro Bro Breja med Robban och Naknut, fråga mig inte varför!

Sen körde vi dragkamp, jag och Anna mot Robban, så höll Anna på att tappa "Hmm, vad händer om jag släpper" tänkte hon då, jo det hände så att vi ramlade bakåt in i Markus ben och Anna hamnade på deras fika påse. Det första Micke sa var "Men hallå, inte på våran fika påse".

Men vi gjorde oss inte illa iaf :P


Sen så har vi kört kull med flaska också, när man paddlade alltså, det gick väl kanske inte sådär toppen för mig och Nate, och alla var jätte elaka och puttade bak oss hela tiden , men det är väl sånt man får leva med ;)

En natt var Naknut lite kul också.

N: Min mage brukar prata med mig.
Nate: Jaha, min pratade med mig idag precis innan vi skulle äta.
Markus: Och vad pratar magar för språk då?
N: Magiska.







Anledning till att jag har denna rubrik om och om och om igen: Den får mig att tänka efter, den handlar om något sorgligt som jag kan relatera till. Jag förstår den, det är en text som sitter inpräntad i min hjärna.
Därför kan jag inte låta bli att ha den hela tiden.

xx


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback