Like a soldier

Jag har insett en sak.
Det finns inte tid att bara bry sig om sina problem, man lever inte tillräckligt länge för det.
Problemen blir inte bättre bara för att man tynger ner andra med dem.
Ibland känner jag bara att mina problem kan sabotera allt för mig, men när jag tänker efter, vems problem gör inte det? Alla känner olika och tar saker på olika sätt, det betyder inte att någons problem och tankar är värda mindre eller är mindre hemska. Vi är alla människor , vi har blivit tilldelade olika personligheter, och för vad, för att lasta på andra våra problem? För vissa kanske det är det klokaste som finns. Så länge alla är medveten om ens problem så är det bra. Det är inte en riktig känsla, eller det är det på sätt och vis, men det är bara en enorm egokänsla. Att tycka att minsta sak man kan komma på om sitt liv ska vara ett problem som alla måste veta om så alla kan ta del av denna lama sorgstund.

Det är dags att alla börjar tänka efter, det finns inte tillräckligt med tid för att finna vänner, förlora dem, finna dem igen, och så vidare för att man envisas med att visa alla problem man har.
Ibland mår man bra, ibland mår man dåligt, ibland mår man dåligt en längre period och ibland bättre en längre period. Det är så det går till, alla känner så, och då är det så extremt töntigt och onödigt att spendera den bra tiden på att prata om sina gamla problem.

Lev livet och inse att alla finns av en orsak, och det är inte att lägga fokus på de dåliga sakerna i livet!