Like a soldier

Jag tror mitt ansikte kan våga sig på ett leende. Valencia 2-1 mot Genoa. Tro mig under den här matchen var jag i ett tillstånd ingen av er borde se mig i, mina lår var röda efter att jag hade slagit på dem, rösten slut och soffan hade flyttat på sig för att jag hade hoppat runt så mycket.

Helt sjuk match, jag hade panik genom hela.

Och när Villa missade sin straff, jag blev faktiskt sjukt arg, han missar ALDRIG straffar (speciellt inte när det står mot bara honom och målvakten) och självklart passar han på att göra det när det inte är La Liga utan Grupputtagningar. Sen fick han EN chans till senare i matchen, på övertid, och målvakten springer ut, förbi honom, en Genoa-spelare försöker hinna ikapp honom men når inte riiiiiiktigt fram, och han skjuter (i mål den här gången). Det gjorde min kväll, och jag kunde faktiskt njuta av mitt bad sen! Nu jävlar blir det bilder på David så kan vi (jag) bli ääännu lite gladare).