Fuck, fuck och återigen fuck.
Nu blir jag seriöst irriterad.
Jag har läst något som känns som en halv miljon bloggar, bdbs, och liknande om exakt samma sak, olycka.
Och jag önskar jag kunde säga att jag tycker synd om alla som mår dåligt, alla som skär sig och önskar att de kunde dö, men det gör jag inte.
För jag avskyr människor som inte kan inse att ALLA människor mår dåligt.
De förväntar sig mirakel, underverk och inga jobbiga perioder alls.
Men vi lever inte på någon jävla måne, där luften alltid är obefintlig och känslorna likaså.
Vi lever här, på jorden, och vi är designade för att känna, för att må både bra och dåligt.
Och visst, de dåliga tiderna kan vara fler, tro mig jag är ingen nobody som pratar om något jag inte vet ett skit om,
men när folk känner att de måste välla ut med hela sina olyckor överallt panikar jag sönder.
Livet är ingen fucking fairytale för någon av oss, det är inte några få utvalda som får den 'lyckan' att må skit hela tiden.
Men helt ärligt, får det andra att bli glada och må bättre av att folk sitter som jävla idioter och säger hur dåligt de mår, VÄX UPP och skaffa ett liv, för jag orkar då inte läsa om erat obefintliga.