Den vita årstiden är något att längta till
Kände ni doften av kall höstmorgon i början av dagen?
Den var underbar, jag klev utanför portdörren och förväntade mig total kyla och en liten önskan om att det fortfarande varit sommar. Men mina tankar flög iväg så fort den kyliga luften träffade mitt ansikte, kalla träd, en blå himlen och daggfrostigt gräs som tinades upp utan en tidig höstsol. Jag lämnade nog en del av mig själv kvar i stunden och hade en liten lycklig känsla i magen hela dagen, jag hatar inte vintern, verkligen inte. Hösten har aldrig varit min favoritårstid och jag tycker nog knappt om den alls. Den omringas utav vackra löv, men luktar mögliga träd, är mörk, kall och solen går och lägger sig redan vid 5 snåret, och man får inte ut något av den. Vintern däremot, jag älskar snö, verkligen verkligen älskar den. Även om kvällen blir mörk fort lyser den gnistrande kritvita snön upp den. Och att lägga sig ner med tjocka vinterkläder på en krashande snön och ligga där, se upp mot en klarblå himmel och känna näsan frysa till is. Det är en härlig känsla.
Hej mitt vinterland, nu är jag här.