Like a soldier

Nedrans jävla inlägg som envisades med att försvinna medan jag skrev, hur som helst, here we go again.

Har jag berättat om en liten stalker jag har?
Skulle inte förvåna mig om han fick tag i mitt bloggnamn så ska försöka att inte vara för avslöjande så att han får reda på att jag skriver om honom. hehe.  Jag träffade honom i alla fall hemma hos en kompis kompis förra helgen och vi pratade om massa olika saker. Trevlig människa. Sedan skulle han skicka nåt till min telefon så han fick mitt nummer och sedan dess har han smsat vaaaarje dag och frågat om vi ska träffats. Och som den dåliga dissaren jag är säger jag alltid ja och när det sedan kommer till kritan skiter jag i att svara på smsen. Lite elakt ja, men det får man ta när man är läskig.

Han tycker tydligen att jag ska sova hos honom eller han hos mig så försöker jag lite snällt avböja genom att säga att jag ju bor med min mor och inte kan komma släpandes med vem som helst (dock i lite finare mening i smsen). Hans svar på detta blir alltid 'ja men vad bra, då får jag träffa henne också. <3' då undrar jag, är det något man faktiskt vill göra? hmm.

Han är även en intressant person som dagen efter vi hade träffats sa att han gillade mig och ville att vi skulle ha ett förhållande. Och även om jag nu inte hade varit den jag är som är livrädd för allt som har med sånt att göra, så hade jag nog fortfarande inte uppskattat hans lilla crush, för det är helt enkelt saker man inte säger när man stött på varandra en gång, och då inte i formerna av en dejt utan en get together med tons of people-

Varsågoda för infon, men tänker jag inte dela med mig av om denna charmör just nu men det räcker väl och blir över för ett långt tag framöver.