over all
När en alldeles för lång, grå, tråkig och kall dag består av timtal av teater blir jag lite lycklig i ögat.
När ett icke godkänt på litteraturhistorieprov byts ut mot ett papper med lätta små frågor på världens finaste språk tänds ett litet hopp inom mig. Det är kanske helt enkelt så att man inte kan kunna allt, att veta allt om Dantes Commedia kommer inte göra mig särskilt världsvan. Kanske är det bättre att satsa på att göra något väldigt bra, än att göra flera saker medelmåttigt, vad spelar det förresten för roll. Mitt liv lär inte göra någon drastisk förändringar i form av att förvandlas till en rosa elefant med fluffmoln över huvudet eller något liknande.
Om jag får ta mitt pick och pack och flytta till landet fyllt av röda bussar, världens kändaste tunnelbana, vackra människor och ett språk som får det att kittlas i maggropen kommer jag känna mig som lyckligast ändå.
Practice makes perfect.
